Känslor
Mitt liv består av surheter och skitsnack. Jag kan inte vända mig om för då kommer det mer skitsnack. Ni ska bara veta hur jäkla sur jag är på att vara med kompisar speciellt från skolan. Skitsnack hit och dit, vem bryr sig om den har gjort det eller det? Jag är verkligen inte med kompisar, jag lever i min egna lilla bubbla. Jag har inte så svårt för att vara med kompisar men ibland tar det emot. Beronde på vem det är och det är skitsnack hit och dit, så ibland tar det emot.
Ibland orkar jag inte med allt, ibland får jag utbrott. Jag har blivit sviken allt för mycket, allt jag har byggt upp har tagits i från mig. Innan Wilma red jag hennes bror Zacke i 1-2 månader. Sedan vart han såld, poff så var han borta. När Wilma flyttade försvann allt. Jag har ingen motivation till att rida längre. Wilma fick man ALLTID lära, men inte Idde för han kan allt. Sedan Wilma flytta har jag inte kunnat hålla igång henne i 1 vecka äns. Jag skulle egentligen ha tävlat henne lokalt nu, men allt jag har/hade är nu borta.
Jag vet inte hur det blir med motivationen. Jag måste hitta någon att utvecklas MED. Jag har noll motivation till att rida, jag kommer inte på något.
Ett blandat känslo inlägg men så här är det, Wilma var den som fick mig att vilja fortsätta utvecklas i takt med henne. Inte ensam, hon är min bästavän♥
