Talar ut
För många är du bara luft eller en sur märr som inte kan något eller inte håller måttet på "bra" häst. Men för mig är du, min bästavän.
Jag minns i början hur jag kände att allt var värdelöst, allt jag gjorde var fel. "Hon är fin" shore, men vad hjälper det när det känns skit? Ett år senare besiktades hon, dom sa att hon var fin i sina muskler - eftersom det bara var jag som hade ridit henne. Det kändes som allt det slit jag hade lagt ner på den dära hästen som alla trodde att hon aldrig skulle kunna bli var riktigt bra. En månad senare togs allt iväg, det JAG hade byggt upp var som bortblåst. Nu har hon inga muskler alls, det gör ont för mig att se henne så. Om vi bara hade köpt henne, då hade allt varit annorlunda. Men alla säger att hon inte är den hästen som jag ska ha, den som aldrig kommer att bli den fina hästen som alla måste ha. Jag vill ha henne-ingen annan. Hon är världen för mig, min bästavän, jag sviker dig aldrig!
Våran låt♥
Glöm inte att det aldrig kan vara någon annan än du (och möjligtvis din mamma) som kan bestämma vilken häst du vill ha. Det vore som att din lärare säger att du inte får umgås med din bästa vän för att dom inte tycker att hon duger.
Jag förstår dom som är uppe och tävlar högre klasser som kollar med tränare och sånt, men riktigt där är ju inte du än, och i din ålder tycker jag man ska satsa på att hitta en bästa vän och inte bra ett djur som tar en upp i klasserna.. Visst är det kul att ha både och, men ibland behövs inte det för att vara glad och nöjd!
