Så här är det
Mitt liv har varit en ren berg och dalbana. Jag red många hästar, tills jag fick börja rida Mirage. Efter 4 års vänskap så orkade han inte mer. Jag var inte i stallet på 1 månad, jag går inte in i hans gamla box heller. Den är hans fortfarande i min värld. Sedan red jag Zacke i lite mer än 2 månader. Sen fick jag börja rida Wilma.
Jag har vetat det sen sprutan men har övervägt att inte skriva någonting om det då jag inte har vetat när eller hur detta ska ske. Jag har mått sjukt dåligt den sista tiden, av att jag inte kommer att kunna tävla henne lokalt, alls.
Hon åker tillbaka till sin uppfödare i Ösmo. Inte alls långt härifrån, men det räcker. Hon kommer inte att stå kvar i stallet när jag kommer dit. Inget gnäggande när man kommer, ingen som ska äta upp en så fort man går förbi. Det är som en självklarhet i min vardag.
Jag kommer att rida henne där borta, det kan jag lova. Så mycket jag kan, får se hur mycket och vart vi landar. Hon får iallafall gå med sin mamma och hennes syskon. Sommaren kommer att bli oförglömlig! Åker ut varje dag, långt ut på landet. Sebelius som jag även rider där borta är Wilmas bror som är under inridning. Rider han just nu utan lina.
Men ingenting kommer att bli detsamma som förut, ingen häst som man måste vara sur på för att hon ska röra sig ur fläcken, gonna miss it.
Jag älskar dig nu och förevigt, min lilla surkärring♥
Det var min räddare i nöden. Jag hade ingen häst att rida och jag mådde allmänt dåligt. Efter ett års ridning på Wilma slutar även våran story här. Jag hade planerat en massa tävlingar, både dressyr och hoppning. Efter sprutan i båda framkotorna, kom vi fram till att hon håller inte för den ridningen vi vill ha.
Jag har vetat det sen sprutan men har övervägt att inte skriva någonting om det då jag inte har vetat när eller hur detta ska ske. Jag har mått sjukt dåligt den sista tiden, av att jag inte kommer att kunna tävla henne lokalt, alls.
Hon åker tillbaka till sin uppfödare i Ösmo. Inte alls långt härifrån, men det räcker. Hon kommer inte att stå kvar i stallet när jag kommer dit. Inget gnäggande när man kommer, ingen som ska äta upp en så fort man går förbi. Det är som en självklarhet i min vardag.
Jag kommer att rida henne där borta, det kan jag lova. Så mycket jag kan, får se hur mycket och vart vi landar. Hon får iallafall gå med sin mamma och hennes syskon. Sommaren kommer att bli oförglömlig! Åker ut varje dag, långt ut på landet. Sebelius som jag även rider där borta är Wilmas bror som är under inridning. Rider han just nu utan lina.
Men ingenting kommer att bli detsamma som förut, ingen häst som man måste vara sur på för att hon ska röra sig ur fläcken, gonna miss it.
Jag älskar dig nu och förevigt, min lilla surkärring♥
Kommentarer
Trackback
