Stockholmsjenna gästbloggar!
Fick frågan om jag kunde gästblogga här hos Johanna, och det är självklart att jag kan det. Johanna ville att jag skulle berätta för er om min och Heros historia. Vilket är en väldigt lång historia, det är ett livslångt förhållande, men jag ska försöka skriva så att det inte blir så långt.
När jag var yngre så red jag på Blåkulla Ridskola, där jag idag jobbar i stallet. Min syster hade ridit där i flera år och tävlade deras hästar upp till regional nivå. Men där red jag i 6 år innan jag sedan bestämde mig för att gå vidare.
I Januari 2007 så började jag leta efter den rätta hästen för mig. I början kändes alla så himla rätt, men efter mycket eftertanke och provridningar så insåg jag att jakten för att hitta den där perfekta hästen inte är så lätt.. Det var inte förens i april som jag hittade en annons som jag inte hade så stora förväntningar över, men av någon anledning sa min magkänsla att jag skulle ge den en chans och kolla vad det är för häst. Det fanns ingen bild på hästen, det stod inte vad han kunde, eller hur mycket han var utbildad. Efter lite mailkontakt och något telefonsamtal senare så satt jag och min familj i bilen på väg ner till Göteborg där vi senare under dagen provred den där hästen.
Jag visste ju att det skulle vara en travare jag skulle provrida. Så jag tänkte mig en brun häst med lång man och svans, svankrygg och som såg sådär sliten ut från travet. Istället möttes jag utav en svart ståtlig häst men en speciell bläs och vita strumpor.
Provridningen gick bra, han kändes helt rätt för mig. En blandning utav de två ponnys som jag red varje vecka på ridskolan; Charam och Mimmi. Och vad kan inte bli bättre än en blandning utav dem två? När vi sedan åkte upp till Stockholm så tog det ca. 3 dagar innan vi tog beslutet: vi hämtar hem honom.
Idag, 4 ½ år senare så är han fortfarande kvar hos mig. Vi har genomgått mycket under dessa år: skratt, glädje, frustation, tårar, kämpaglöd, minnen, vinster, motgångar, medgångar. Vi har gått från att han inte ens kunde galoppera till att vinna KM i dressyr, alltid gått felfritt på hopptävlingar och idag ligger han utbildningsmässigt på LA nivå.
Det senaste året har han varit med mig på mitt jobb, på en tävlingstall som har tävlingshästar upp till Svår klass-hoppning. Här har han utvecklats något enormt i hoppningen, hoppat vattengravar och annat som många andra ridtravare inte ens kommer komma i närheten utav. Och aldrig att han ens tvekat på att hoppa.
Han är och förblir min bästa vän. Och kom ihåg att det inte är rasen/stamtavlan som gör hästen och kärleken till hästen är viktigare än stamtavlan. Så länge du har en god relation till din häst så ska du se att den gör allt för dig.
Följ gärna mitt och Heros äventyr på min blogg: http://stockholmsjenna.se
