Till en viss gräns sen går det inte längre

Skillnaderna på ridskola och rida privat/ha egen häst är så enormt stor. Som dom flesta ridskolor har man flertal hästar som går varje dag, 1 eller 2 pass per dag och vilar en dag i veckan. Men att ge ut kunskaper om hur man ska ge mat, släppa ut dom i hagen och så vidare. Om man ska gå vidare till egen häst sedan och inte har kunniga föräldrar då kan det bli svårt. Att lära ut hur man rider det är väl prio 1 på en ridskola-men även annan hantering runt hästarna är minst lika viktigt. Jag hade tur som har en mamma som höll på med hästar redan från början. Men jag kan tänka mig att det är svårt för någon som kommer direkt från ridskolan.
Att ha egen häst är så befriande. Man kan göra allt möjligt, ta och hoppa helt ensam utan att vänta på alla andra, kunna rida privat lektioner-det bästa med allt är att utvecklas och skapa en relation till hästen. Kunna planera alla tävlingar, åka ut varje dag och bara vara. Ridskolan är det mycket "spring" och alltid ljud. Det är viktigt med kunskap, man kan aldrig få för mycket.
Det ända jag saknar med att inte rida på ridskolan är att man oftast rider olika hästar där, det gör man ju inte på en egen häst. Samma häst. Så länge man inte rider andras hästar också.
 
Här är anledningen till att jag slutade. Jag kände att jag aldrig kom någon vart. Jag stog och trampade på samma ställe det sista halvåret. Det var inte mycket hoppning i hoppgruppen, synd för jag ville verkligen hoppa mer. Jag vill/ville ut och tävla lokalt. Att lägga pengarna på andra träningar än på ridskolan, för att senare få en egen häst. Jag ville komma någon vart. Jag har kommit en bit på vägen, mer än vad jag trodde på dessa månader. Jag är glad att jag slutade på ridskolan och har börjat att satsa.
 
Ridskolan räcker till en viss gräns, sen når man inte längre. Då är det dags att ta ett ytterligare kliv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0