Moments <3

Mitt bästa minne med Mirage.
 
Jag, mamma, Mirages ägare och en annan i stallet skulle rida ut. Detta var sista veckan han levde... Vi hade ridit i skogen, slingan och skogsvaktartorp. Däremot hade vi inte galopperat något. Så jag och hans ägare bestämde för att ta en "sken" tur på travbanan vilket jag inte ångrar en sekund. Hans ägare ledde hela vägen tills sista kurvan upp på raksträckan mot vårat stall. Det sjukaste var att jag lade mig fram på halsen och han knappade in på dom meter för meter. Innan raktsträckan låg vi brevid dom,  på några meter hade vi faktiskt gått om dom! Vi var i sista kurvan när jag kände hur jag tappade balansen lite och fastnade med foten i stigbygeln och Mirage börjar bocka av glädje! Som tur höll jag mig kvar och han var lycklig, så lycklig.
 
Önskar att jag skulle få uppleva allt vi har gjort tillsammans igen, en sista gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0