Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: AGRIA/Roland Thunholm

I en studie från Högskolan i Halmstad intervjuades tio elitryttare. Samtliga var överens om att ryttare behöver fysträna utöver ridningen - men endast fyra av dem gjorde det. Alla tyckte att det skulle vara bra att ha tillgång till en personlig tränare för att få hjälp med träningsprogram.
Även hippologstudenter har undersökt ryttarens fysik - de genomförde ett fystest och ett hopptest för att se om de kunde hitta något samband mellan resultaten. Fystestet bestod av armhävningar, situps, ryggresning, höga hopp, stå på ett ben, knäböj och fingerfärdighetstest.
Stå på ett ben och knäböj visade sig ha ett positivt samband med balans i hopptestet, vilket skulle kunna betyda att balansträning på marken kan ge effekt även i sadeln. Ryttarens sits mellan hinder hade ett positivt samband med situps. Höga hopp, knäböj och situps hade även ett positivt samband med inverkan och tempo i hoppningen. Även andra studier har visat att just ryttarens bålstabilitet påverkar ridningen mycket.

Hoppning och fälttävlan ger hög maxpuls
Studier av fälttävlansryttare har visat att musklerna arbetar aerobt (med syre) under ett dressyrprogram medan de under banhoppning även arbetar anaerobt (utan syre). Energiförbrukningen under dressyrmomentet är jämförbar med energiförbrukningen under exempelvis gång och tennis - de andra två momenten vid fälttävlan kan jämföras med basket eller brottning.
Vid en endagarsfälttävlan konstaterade ett brittiskt forskarlag att ryttarna hade högst medelpuls, med 184 slag per minut, under terrängdelen. Hjärtat slog i snitt 180 slag per minut under banhoppningen och 157 slag per minut under dressyren.
Under banhoppningen vid OS ligger fälttävlansryttarnas puls över 90 procent av maxpulsen - både puls och mjölksyranivåer var i själva verket högre hos ryttarna än hos hästarna i studien! När forskarna mätte nivån av mjölksyra i blodet efter banhoppningen respektive terrängen var de i nivå med mjölksyran hos friidrottare efter 110 meter häck eller 100 meter slätt.

Vätskebalansen viktigare än man tror
Ryttarens vätskebalans är en förbisedd faktor när det gäller fysisk ork, koncentration och i förlängningen risken för misstag och olyckor. Mätningar som gjordes på ryttarna som genomförde endagarsfälttävlan indikerar att de blev uttorkade under dagen. I medeltal förlorade de vätska motsvarande 1,6 procent av sin kroppsvikt, vilket kan minska prestationsförmågan med över 5 procent. Två av ryttarna i studien förlorade så mycket vätska att det kan motsvara en prestationsnedsättning med hela 45 procent!
Forskarna drar slutsatsen att om ryttarna är i bättre fysisk form och dessutom - precis som andra atleter - ser till att ersätta förlorad vätska, så minskar skaderisken hos både hästar och ryttare. Detta genom att koncentration och ork kan bibehållas under hela tävlingsmomentet.


Referenser:
Roberts, M., Shearman, J. & Marlin, D. 2010. A comparison of the metabolic cost of the three phases of the one-day event in female collegiate riders. Comparative Exercise Physiology, nr. 6(3), s. 129-135.

Pettersson, A-K., Sellergren, K. 2003. Påverkar ryttarens kroppsfysik prestationen i hoppning? Sveriges Lantbruksuniversitet, Enheten för hippologisk högskoleutbildning. Examensarbete nr. 225.

Esping, K. & Linders, A. 2010. En jämförande studie mellan hopp- och dressyrryttares fysik. Sveriges Lantbruksuniversitet, Enheten för hippologisk högskoleutbildning. Examensarbete nr. 386.

Olofsson, I. 2007. Fysträning för ryttare. Högskolan i Halmstad, Sektionen för ekonomi och teknik.

Källa!