Hur Wilma är att rida
Wilma är verkligen speciell att rida. Här sätter man INTE upp vem som helst, för hon måste acceptera ryttaren annars går det åt pipsvängen. Ganska skönt att hon accepterar mig, hon accepterade ju inte mamma ett skit i början. Hon öppnade inte äns munnen när hon skulle tränsa (woops)
I dressyren är hon speciell där hon gissar otroligt mycket på vad hon ska göra. Om hon inte förstår så gissar hon sig fram tills man säger till henne och börjar om. Hon är grymt speciell, men mer speciell i hoppningen.
I hoppningen kan hon göra sina "kråk" språng. Hoppa av långt i från och slå upp huvudet så att man får en obehaglig känsla över hoppet. Hon känner DRIEKT av om jag inte vill hoppa, då stannar hon så snällt och förstår inte.
Svårt att förklara, har ni några frågor så ställ dom!
